Robin Ek

Namn: Robin Ek
Ålder: 19 år
Boende/Ursprung: Stora höga, utanför Stenungsund


Varför valde du att söka jobb på Universeum?
" Jag gjorde inte det, jag fick praktik här genom min chef på sjöfartmuseet i en vecka, sen fick jag en vecka förlängt för att dom på djurvård ville att jag skulle jobba vidare med dom. Efter det jobbade jag här varje fredag, sen frågade dom om jag kunde jobba här en period i sommar och det kunde jag.Hur är Universeum som arbetsplats?
" Den är riktigt najjs, alla trevliga och det är en härlig plats att jobba på. Det finns så mycket djur här att jobba med, jag är väldigt intresserad av reptiler och fiskar och det finns väldigt mycket av det här".Vad har du för utbildning?
"Jag har en djurvårdsutbildning, jag gick på Realgymnasiet som ligger här i Göteborg. Jag har velat jobba med djur sen jag var 6 år, allt började med att jag hade ett litet guppy-akvarium. Efter det så började min familj och jag prata om att vi skulle bygga om trädgården och ha en damm och även bygga den tillsammans. Vi skulle inte ha något speciellt i den, men jag började läsa på om vad man kunde ha för fiskar i en damm och Koi fisk kom upp hela tiden och jag blev intresserad av den och tillslut valde jag att köpa in Koi fiskar.
Nu har intresset för det ökat och ökat så nu har jag byggt om dammen 3 gånger, nu är det både större och bättre."
Vilken utställning/guidad tur är din favorit här på Universeum?
" Svår fråga, jag gillar ju Vattnesväg för jag tycker det är viktigt att man tar hand om våra Svenska arter och det betyder väldigt mycket att ha en hållbarsvensk natur. Jag tycker även om "Ocean tanken" och "Dödliga skönheter".
Vilket är ditt favoritdjur på Universeum?
"Jag gillar sötvattens rockorna, jag gillar eldstings rockorna dom är väldigt sociala och dom är väldigt fina att se på. Jag kan inte riktigt bestämma mig riktigt vilket som är mitt favorit djur, Stören är jätte cool, hajarna är också fräcka."Vilket djur tycker du att gästerna inte får missa?
"Jag tycker dom inte får missa Pilgiftgrodorna, det är väldigt många som missar dom i regnskogen. Man får ju inte missa aporna och hajarna men det gör ju inte många av gästerna för det är en sådan stor attraktion så det går inte att missa dom.
"Vad har du för bästa minne från arbetstid på Universeum?
" Första veckan jag var här jobbade jag med Aqua och då fick jag vara med och mata dom stora hajarna som Herman och Sågkratess. Det var mitt första starka minne som man verkligen kommer ihåg, det var en väldigt mäktig känsla att få vara med och mata dom.

Intervju med Josh

Name: Josh Randle

Age: 32

Living and born: Born in Texas, but moved to San Diego, California when I was 6 months old, where I was raised until I moved to Sweden about 2 years ago.

Tasks: Curator of the birds

Why did you search for a job in Universeum?

- I had been working at San Diego Zoo off and on during the breeding seasons since 2000.

My main task was the artificial incubation and hand raising of rare and endangered birds.

After so many years of doing the same thing, I was looking for a new challenge. 

I was attracted to Universeum's blend of education and living displays.

The rainforest in the middle of a city was also a concept I couldn't wait to work with.

Many of the birds I specialize in breeding/raising are from South America, just like the rainforest at Universeum.

The "Vattnets Väg" section is also great because it would give me the chance to work with species native to Sweden.

How is Universeum as a workingplace?

- Universeum is a very supportive place to work. 

With the help of Universeum and my co-workers, we've been able to build the foundation for a sustainable bird collection.

What exhibit/ guided tour is your favorit on Universeum?

- I really enjoy the mixed toucanette/aracari exhibit within the rainforest.

Nowhere else in Europe can you see so many species of toucans playing, eating and living together.

Something is always happening in that exhibit!

Which animal is your favorit in Universeum?

- My favorite is our male Green Aracari "Humle".

He's the most friendly toucan we have and he's always willing to do anything for a blueberry!

Which animal do you think the guests shouldn't miss in Universeum?

- That has to be "George" our Toco Toucan. For many guests Universeum is the only place to see the largest of all toucans.

He's part of a European-wide studbook, which means he will be contributing the species' survival within Europe.

What memory do you value the most from working-time here at Universeum?

- I will always remember our first toucans and the looks on the visitor's faces when they see a toucan for the first time.

With many more species being placed on display, there's plenty more time for even more memories.

I can't wait for our first toucan babies!

Djurvårdaren Daniel Iglesias

Namn: Daniel Iglesias
Ålder: 24 år
Boende/ Ursprung:  Bor i Älvsered, Född i Göteborg

Daniel jobbar med flera olika djur här på Universeum, likt de andra blåtröjorna kan man se när de går genom huset med vagnen full med antingen mat eller disk. Bland annat jobbar han med aporna som springer löst i regnskogen, här är en bild på vår vackra tvåfärgade tamarin Luna.

Varför valde du att söka jobb på Universeum?
- För att jag tyckte att det lät som ett lockande jobb med mycket variation på arbetet, sedan så har jag alltid varit väldigt intresserad av tropiska reptiler och anfibier, primater, däggdjur av olika sorter. Det var därför.
Därför jag valde att söka hit.

Hur är Universeum som arbetsplats?
- Jag personligen tycker att den är helt underbar, kollegorna är underbara, djuren är helt underbara.
- Alla djur?
- ALLA djur är helt underbara. I alla fall de som jag jobbar med. Jag kan inte hitta ett bättre jobb än Universeum. Det här ger mig allt som jag har, det är helt underbart med kollegor och vänner. Alla i huset är extremt duktiga på sina områden, vill man fråga så finns kunskapen.

Vad har du för utbildning?
- En treårig djurvårdarutbildning på Munkagårdsgymnasiet i Tvååker, en naturbruksskola. Sedan efter det har jag en kurs där man fick lära sig att sätta i sprutor med injektioner med mera. Sedan har jag läst även andra kurser som jag lärt mig genom skolan då, om bland annat djurparksdjur och deras beteenden, berikningskurser, olika färdningssätt för djur och sådant.

Vilken utställning/guidad tur är din favorit här på Universeum?
- Den jag håller!
(Skratt ekar i rummet)
- Jag har faktiskt aldrig gått på någon guidad tur på Universeum om jag skall vara helt ärlig. Men annars får jag säga regnskogen och så är det hajarna som är rätt fascinerande.
- Skulle du vilja jobba med även hajar här sedan också?
- Det är inte riktigt min grej, skapar man eget kanske man har småhajar.
- Skulle du vilja starta eget då?
- Ja det är drömmen att öppna eget någonstans. Med djur, tropichus som man säger, med fåglar och amfibier, spindlar, fiskar. Det är tanken, målet om man säger så, som jag haft sedan jag var liten. Så det jag gör nu, får mer kött på benen,  få kunskap till att klara av det.

( På bilden väger Daniel en av våra tamariner, för att se så att allt står rätt till. Under tiden han lockar de med apgodis, försöker han även att få dem till att stå på bakbenen. Då kan han få se underkroppen på apan så att han kan kolla grundligt på hela apan.)

Vilket är ditt favoritdjur på Universeum?
- Det är en extremt svår fråga eftersom alla djur har sina egna personligheter, vilket man inte kan tro, utan varje apa som jag har, har olika personlighet och har sina olika sätt. Sengångaren Tallina är också helt underbar på sitt sätt. Skall jag absolut välja en så får jag välja en av Goeldisaporna, mamman där. Hon är min favorit, hon är väldigt charmig, hon har sina blickar, riktigt fina ögon när hon tittar på en. Även en av silkesaporna, honan, hon är väldigt tillgiven, tyvärr nästan för närgången.

På bild: Sengångaren Tallina

Vilket djur tycker du att gästerna inte får missa?
- Aporna. Det är därför man kommer hit tycker jag.

Vad har du för bästa minne från arbetstid på Universeum?
- Det är många, men fråga är vilken som är den bästa. När jag fick fast tjänst tror jag.
- Vad gjorde du då?
- Då gick jag ner där ingen kunde se mig och dansade sådan här Hula-Hula dans, gick loss. Jag gick ner till nollan, på jobbis, där gick jag loss, med hög musik och allt..
Skämt åsido! Det var bästa tiden som jag haft här.

Akvaristen Karl

Vilka är dina främsta arbetsuppgifter som dykare här på Universeum?
"Som dykare så putsar jag och tvättar akvarierna, botten suger och möblerar, vi har även dykmatning av fiskarna i västerhavet två dagar i veckan. Det är samma uppgifer som en akvarist men att vissa här har dyk-kompetens och andra arbetar mer ovanför ytan. Dom som är ovanför ytan har hand om fiskarnas välmående och tar även hand om vattenkvalitén."

Varför valde du att söka jobb på Universeum?
"Jag hade sökt jobb för marinbiolog överallt som låg ute på arbetsmarknaden, det är inte en jätte stor marknad för få jobb som marinbiolog här i Sverige. Jag ringde till Universeum när Ramiro var chef över utställningarna , han blev intresserad och jag fick jobbet."

Hur är Universeum som arbetsplats?
"Det är väldigt varierande, man vet inte hur ens dag kommer se ut när dagen börjar. Det är en väldigt unik arbetsplats i det vi gör här med djuren och även byggnaden."

Vad har du för utbildning?
"Jag är marinbiolog, det är en femårig utbildning på Göteborgs universitet"

Vilken utställning är din favorit?
"Då måste jag säga Ocean tanken, jag är ju ändå marinbiolog"

Vilken är ditt favorit djur?
"Herman, han är så go, sällskapsjuk och snäll. Det finns inte ett ont broskben i hela den kroppen, han är så kramgo."

Vilket djur tycker du att besökarna inte får missa?
" Det är Herman då, får fortsätta på samma tema eftersom att han är så himla snäll och kramgo. Han är inte så jätte kramig mot mig men vi har en dykare som heter Andreas, han fick en riktig härlig kram förra sommarn"


Vad har du för bästa minne från din tid här på Universeum?
" I våras renoverade vi om i akvarierna, det var ett företag här från USA som är det ända företaget som kan gjuta cement i vattnen. Där jobbade allihopa ihop och jag fick ta mycket ansvar, det var en riktigt rolig upplevelse."

Guidedriften Anders

Namn: Anders

Ålder: 35

Boende/Ursprung: Gammal go Göteborgare, bor i Gamlestaden, född på Hisingen

VAD GÖR EN GUIDEDRIFT?

På Universeum finns det alltid en uppsättning guider som finns till för besökarna i huset, det är deras uppgift att guide om diverse utställningar, hålla aktiviteter och se över gästerna med svar på frågor etc.

Den ansvariga över de guider som befinner sig ute i huset är då den så kallade Guidedriften.

Anders förklarade uppgiften som en guidedrift har, det är en hel del att tänka på utöver att organisera husets guider så att allting fungerar i symbios. 

Hur dagen börjar för en guidedrift; Att börja med en runda runt om i huset för att se så att allting är okej, att allt ser bra ut och även se över de olika aktiviteternas rekvisita ifall att något behövs fyllas på. Exempel på rekvisita kan vara flytande kväve, en aktivitet då guiderna hjälper barnen att skapa egen glass.

När rundan sedan är klar bär det av mot personalrummet där guiderna är på ingång och det är då viktigt att se över hemsidan, programskärmar och sätta fram ett schema för guiderna så att allting stämmer överens. Det är extra viktigt att se över så att inte det är annonserat om en aktivitet som inte blir av, men även för att uppdatera om nya händelser under dagen. Det som står på hemsidan det är det som gäller.

Han har även hand om att se till så att guiderna infinner sig på sin plats, att ha koll på vilka som jobbar, men även att vara handledare för dem under dagen så att de känner sig säkra på vad som ska ske. 

Check up under guidemötet:

Nycklar

Telefoner

Schema

Och guiderna är redo att ge sig ut på banan.

Anders ser även över dagsrapporter som tidigare guidedriften lämnat, där det dagligen uppdateras vad som hänt under dagen, viktiga punkter som alla bör ha koll på. Incidenter som kan både vara positivt och negativt är alltid bra att känna till för eventuella frågor eller möjligtvis att förhindra om det vore negativt. På databasen finns även rapporter som de olika avdelningarna kan ha lämnat, exempel om något tekniskt strular så är det viktigt att detta framgått till rätt ansvariga. 

Utöver guiderna och huset i sig, har även Anders hand om att hålla i kontakter, se över om det kommer att hållas andra aktiviteter på företaget såsom föreläsare utifrån eller barnkalas som hålls på företaget. Det bör också funka och där skall det även  finnas ansvariga, så Anders kallar in mer personal.

VEM ÄR DÅ ANDERS?

Vår goa vän Anders är en man som jobbat på företaget sedan några år tillbaka, han är en av de goa och glada, pratiga Göteborgare som man kan möta på här hos oss.  

Vi börjar med att ställa lite frågor..

Varför valde du att söka jobb på Universeum?

- Det började med en Liapraktik och jag trivdes bra, 2007 var året jag gjorde min Lia och sedan har det rullat på.

Hur är Universeum som arbetsplats?

- Väldigt omväxlande, unik, både huset som utformat, även gästerna man möter och allting förändras hela tiden under tiden som jag jobbar här. Dagarna är väldigt olika.

Vad har du för utbildning?

- Jag kommer från en guide- och reseledarutbildning på akademin i Båstad och även marknadsföring på högskolan i Borås.

Vilken utställning/guidad tur är din favorit på Universeum?

- När jag jobbar så är det akvariehallen och dödliga skönheter, men sedan när jag kommer hit som privatperson är det nog vattnets väg och regnskogen. Vattnets väg, beroende lite på om det är vår och sådär, då är det väldigt fint där uppe, medan om det är vinter så är det kallt och mörkt. Det är en väldigt levande utställning, lite årsberoende, men allra bäst är nog ändå vattnets väg på våren.

Vilket djur är ditt favoritdjur på Universeum?

- Det är nog Glufse tror jag, han har stark personlighet, ända sedan man har börjat här så har han varit med hela tiden. Jag vet inte, man brukar få en annan kontakt med Glufse när man matar honom än  vad man får med de andra djuren exempel fröken Sågkrates och Herman, de är mer distansierade. Man märker på Glufse att när man kommer så reagerar han och kommunicerar och visar upp sig, så man får en kontakt med honom på ett annat sätt än de andra djuren, man kommer nära Glufse och man matar Glufse. 

Känns det som om han känner igen en?

- Ja eller åtminstone när man har den gröna tröjan, eller före detta blåa tröjan. Man märker att han reagerar när man kommer, han får lite fart och sådär, det är inte samma med Herman eller fröken Sågkrates, de är likgiltiga inför min närvaro i tunneln, de bryr sig inte om mig liksom när jag går där. Men när man kommer där uppe får man direkt respons.

Vilket djur tycker du att gästerna inte får missa här på Universeum?

- Det är bina kanske, många som missar bikupan där. Om man känner på rutan hur kall den är och där de är att den är varm, just deras kommunikation, de är väldigt viktiga hur de pollinerar, de är viktiga för ekosystemet. Då är det roligt att stå där uppe och uppmärksamma dem, de är lite undangömda, man går lätt förbi dem.

Vilket är ditt bästa minne från din arbetstid här på Universeum?

- Ja, det finns ju några att välja på, många roliga stunder här. Ett event som var väldigt roligt, Front Side var ett företag som hade ett event, de firade sitt 20 års jubileum här.

Vad hände då? 

- De skulle ju ha 20 års jubileum, det var en person som hade bokat och som visste om det, de andra visste ingenting. Så vi överraskade dem utanför hotell Gothia mitt över gatan här, de stod och väntade på en buss, men bussen kom aldrig. Så dök vi upp i labbrockar och med håvar och grejer, lite flytande kväve, letade efter en orm och så tog vi med dem in på Universeum. Då rullade på med massa överraskningar under kvällen och de hade satsat väldigt stort med trollkarl och imitatör och fotograf och massa grejer så det var en väldigt lyckad kväll, både roligt för oss och för dem.

Sedan är det samtidigt väldigt roligt med små möten vissa barn som man träffar ute i huset ibland, de kommer med roliga frågor och sådär. De kan ha en liten enkel fråga som man själv aldrig reflekterat över, man har bara liksom..

Är det någon specifik fråga du kommer ihåg?

- Ja, det var en liten som kom fram och frågade vad jag hette och ''Jag heter Anders'' och han sade '' Jag har en kompis som heter Anders, han har en hund. Har du en hund?'' , ''Nej jag har ingen hund'' ,  '' Varför heter du Anders då?''. Ja, det kan man undra. Man kan också bli väldigt ställd, det kan vara att man står och pratar om hajar, hur de kommunicerar och sådär, så får man en fråga  ''Kan hajar göra ljud?''.

Då blir man lite ställd, väldigt enkla och raka frågor, så har man hela tiden bara förutsatt att de kan inte göra ljud, så då kommunicerar de inte med ljud.. De använder kroppsspråk och de kan känna av spänningar, elektriska impulser, vattentryck och sådär... Det är ett jättestort område att forska på, men just bara när de ställer en fråga sådär och man tänker direkt nej det kan det inte och så är det inte mer med det.

Och just det här med att kunna upptäcka utställningarna på nytt varje dag med barnen, att när man kommer in i regnskogen och så kommer de röda ibisarna och man får vara med att upptäcka om och om igen på nytt. Även om jag har gått där många gånger, så är jag inte lika fascinerad när jag går in i regnskogen, så landar de röda ibisarna framför mig, de blir en vardag och när jag går där själv så tänker jag inte på det. Så går jag trappan ner där jag möter solrallen och sedan kommer nästa djur, men jag bara fortsätter trappan ner för att fixa till en matta eller någonting. Men om du har små barn med dig när du går in i regnskogen, då kommer dem säga '' Wow kolla vad som kommer här!'' och så får man vara med då liksom, där kommer de röda fåglarna, så tar man nästa steg och det kommer något nytt och något nytt, de kanske aldrig kommer ner till den mattan. Men springer man där själv på morgonen, så blir det inte samma sak som när man går med barnen, då allting är nytt och så kommer de röda ibisarna och landar framför näsan på dig. Barn är väldigt duktiga på att uttrycka sig.

Damon diadema

Idag hade vi turen att hitta denna skönhet som hade krypit fram bakom stenarna. 

Damon Diadema -Latinskt namn för Grottspindel.

Ursprung: Afrika

Lever: I mörka och varma utrymmen, gärna i grottor och under stenar, men även i ett och ett annat träd.
De är ett spindeldjur och det går att urskilja för de djur som har 8 ben; den använder 6 ben till att gå med och 2 ben till att fånga mat med. Därav att den har som små klor längst fram.

Vi hittar vår vän i Universeums utställning Regnskogen, där de går fritt runt, men gömmer sig helst. 

I regnskogen stormtrivs grottspindel då det är perfekt temperatur för den ca 25-28 grader.

En havskatts morgon

Har du någon gång sett en havskatt på nära håll?
En specifik fisk som lyfter fram havets skräck med sitt fula ansikte. Du står i en mörk tunnel, endast några få lampor skiner svagt på det mosslikande svarta golvet. I ansiktet på dig lyser skenet från de enorma akvarium som finns bara en ruta ifrån dig. Framför dig är ''krabbhålan'', ett röse av stenar som så snällt skyddar djuren från faror och låter de gömma sig i de trånga skrymslen som bildats. Tunneln sträcker sig neråt och ett ljud av rinnande vatten hörs vid tunnelns slut. Det är en lugn morgon och du har turen att få gå ensam genom husets lokaler, med skymtar av gröntröjorna som syns i ögonvrån.
Den blå fisken sticker ut mellan stenarna och ser på dig, hans enorma käke och dumdistriga utseende får dig att le. Du går vidare till nästa rum med ett brett leende på läpparna.

En historia om en dag i akvariehallen..

Det är något speciellt med att gå genom lokalerna av vad som är en glädjefylld plats. Jag gick häromdagen under en mycket folkrik dag och bara tog in omgivningen.


... Tänk dig själv att du står under en tunnel med en vy upp på ett virvlande havsliv och precis då simmar sågfisken Sågkrates över dig. Hon är en riktig skönhet på en längd av 329 cm som nästan mörklägger dig med sin skugga från ovan. Till höger har du ett färgglatt korallrev med en svartfenad revhaj som stryker förbi. Omgivningen känns blå av allt vatten runt omkring och golvet är sotigt svart.
En pappa och hans dotter ser med stora ögon upp på djuren och barnet utbrister ''- Pappa , en fisk kollade på mig!'', hon delar plats med ett annat nyfiket barn som tar del av hennes upplevelse trots att de är främlingar.
Skratt och vimlande prat slukar dig, medan du artigt flyttar dig från andra gäster som tar sig igenom den breda gången. Med den gröna tröjan och loggan som du stolt bär upp, sätter du handen på telefonen som kopplas till alla Universeums avdelningar och känner nyckelbandet som hänger runt din hals. Ett stort leende sprider sig på läpparna och du tar en djupt andetag när du går fram totalt tillfredsställd.

Detta var min upplevelse i akvariehallen, med en fullspäckad dag, var det som mest avslappnande att bara gå genom gångarna och se på alla människor. Att veta att så många kommer hit för att det är på det här stället man hoppas på finna positiva upplevelser, om det så handlar som att få koppla av, uppdatera sitt intresse, se på djuren eller bara ta sig till en trevlig stressfri plats. Som gäst på Universeum har man kanske svårt att se hur många trådar som vävt ihop denna verksamhet, men att se bakom kulisserna och att få möta alla glada ansikten som har valt att fokusera just på ett sådant engagerat företag, då har alla något gemensamt.

En vanlig dag för akvaristen Marcus

På Universeum finner det sig flera arbetsområden även för djurvårdarna, det skiljer två områden; ovan vatten och under! De som jobbar bakom Universeums dörrar har oftast blå tröjor på sig med loggan Universeum, har man riktigt tur kan man se när de är ute i utställningarna och sköter om djuren.
Vid flera tillfällen händer det även att man kan få se när akvaristerna dyker i våra akvarium, en syn man sent glömmer!



Denna dagen fick vi följa med vår akvarist Marcus, då han hade en hel del arbete för dagen.



Vi började vårt äventyr på vattnets väg denna dagen.Vid bilden till vänster matar Marcus över en meter lång mal.


Den har inte så bra syn så att det krävdes att
försöka få fram smakämnen ur bläckfisken för att malen skall känna: Nu är det matdags!
Likt ekosystemet i vattnet, matas djuren med andra djur som lever i vatten; bläckfisk, musslor och artemia är det som står på menyn.

Artemia är ett mindre kräftdjur som vi odlar på Universeum, det ser nästan ut som damm i vattnet när de flyter runt. 

På vattnets väg har vi ett akvarium med våra glada laxfiskar, de simmar under en av våra skäggdoppings som heter Gert. På bilden ovan och under kan vi se vår glada laxfisk Rödingen som är glatt exalterad över maten och hoppar gärna upp till ytan när de äter. Här lever även Laxöringen tillsammans med rödingen.

Det går enkelt att se vilken fiskart som är just en laxfisk eftersom de har en tredje fena på ryggen.

På väg till nästa matning mötte vi även på John- Mehdi.. igen!

Därefter begav vi oss till Rockatanken och matade vår vackra hona Komulerockan.

Men även bläckfisken fick sig några musslor och klättrade upp på kanten när han kände igen sin vän Marcus -  på återseende!
En liten rolig insiderfakta är att Marcus har även börjat träna vår bläckfisk genom matningen; tidigare har denna krabaten fått sin mat via handmatning eller med hjälp av en tång som sänks ner i vattnet. Den filuriga delen i matningen är nu att eftersom vår akvarist vet om hur smart en bläckfisk är, så har han valt att utmana den. Till en början har Marcus börjat mata bläckfisken med musslor i en liten plastburk som han lägger på botten, första försöket var hyffsat lyckat då bläckfisken långsamt närmade sig burken till sist och tog maten. Vid senare tillfälle förstod vår lille vän direkt att det var i burken som maten skulle finnas. Med medvetandet om att bläckfiskar oftast härmar varandra för att utvecklas på havsbotten, så var Marcus osäker på om bläckfisken skulle förstå ifall han endast använder händerna för att visa hur han skall nå maten. Målet är att vi även skall kunna sätta lock på burken som bläckfisken själv skall öppna genom att ha bevakat Marcus anvisningar. . . Vi önskar honom lycka till!

Men vem är då Marcus?

En ung man i sina bästa dagar på 23 år. Han bor Göteborg i en stadsdel som kallas Björkekärr tillsammans med sin sambo Nicke. Marcus gick en utbildning i Halmstad som heter naturvård och artmångfald, det gynnande hans intresse för djur då han fick en djupare förståelse.

Varför han valde att söka jobb på Universeum?
''Jag har velat jobba här sedan jag var såhär lång, gestikulerar med handen ca en meter över golvet,
jag har besökt Universeum med min pappa sedan jag var ungefär 12år, det var väl då jag var här för första gången. Det jag har haft tur med är att jag har ägt akvarium sedan jag var ungefär 11 år, jag har provat många olika typer av fiskarter, i och med att jag har förkunskaperna så har det hjälp mig att få jobb på aqua här på Universeum. Jag har verkligen haft riktig j***a tur, sedan att jag även hörde av mig på rätt sätt.
Det som är så roligt är att jag kan säga att jag har verkligen fått mitt drömjobb, det är det här jag vill göra!"

Hur är Universeum som arbetsplats?
"Jag tycker att det är helt fantastiskt att jobba här, man har mycket frihet och göra det som man tycker är prio ett. Första dagen när jag kom hit blev jag mottagen med öppna armar, alla var hur trevliga som helst och det kändes som det var en enda stor familj här"

Vad har du för utbildning?
"Jag gick på en biolog utbildning i Halmstad, det var en jätte mysig stad att studera i. Det finns tre olika biolog inriktningar, det finns blå biologi, det är inriktad på vattnet/havet, vit biologi det är mer labb, grön är mer inriktad på det på land och man är ute mer på fältet. Jag är grön biolog och den heter Naturvård & artmångfald "

Vilken utställning/guidad tur är din favorit på Universeum?
"Åh det är så olika, alla avdelningar har sin charm..får nog säga att regnskogen är den bästa. Jag älskar verkligen tukanerna, dom är helt fantastiska, speciellt "tuka tukanen" George. Jag har inte haft någon möjlighet att gå runt och kolla på några guidade turer, så jag måste faktiskt säga att min guidade tur är den bästa när jag står och pratar om rockorna. Ju mer jag prata om rockorna desto mer lär jag mig om dom, jag vill kunna ha svar på alla frågor gästerna ställer till mig."

Vilket är ditt favorit djur här på Universeum?
" Då måste jag säga bläckfisken, han har blivit min lilla bäbis. Jag har lärt den att skruva av locket lite halvt, men jag ska försöka göra så den kan skruva av det helt."

Vilket djur tycker du att gästerna inte får missa?
"För att få en riktigt härlig upplevelse tycker jag att man måste se hajarna, aporna, muränan, sengångaren och flygpungs ekorrarna."

Vad har du för bästa jobbminne här på Universeum
"Det är när jag och fågel experten Josh var i Tyskland och kollade på fåglar, även när jag fick dyka i insjön uppe i Vattnets väg."

Vårt nästa stora (bokstavligen) mål var hajmatningen.

Här var det extra spännande att få se hur det ser ut ovanför vattentanken, hur de matas med så kallade ''fiskpinnar''. Där sätts makrillen fast och sänks ner i vattnet, men viktigt att tänka på när man matar hajen är även att våra akvarister försöker locka fram instinkten hos hajarna och rör därför pinnarna runt längs ytan.

 Sågfisken Sågkrates; hon slår ihjäl sitt byte med tänderna på sin långa nos. 

 Här kan man se både sandtigerhajen Herman och sågfisken Sågkrates - många kan tro att hajen är störst, men Sågkrates är faktiskt 329 cm lång, alltså ynka 29 cm längre än Herman.

Framför oss ser vi även Marcus som deltar i hajmatningen, till höger har vi även en skymt av akvaristen Erik.

 Om ni ser våra dykare när de rengör fönstren inifrån, passa på att vinka, de ser oss lika bra som vi ser dem!

Följ med bakom kulisserna för matning av Universeums djur!

Vid början av dagen har vi en timme innan butiken öppnar, för lite egen tid att hitta material för bloggen.
Vi fick då möjligheten att följa med vår djurvårdare John- Mehdi bakom de publika avdelningarna för att hälsa på djuren och även se foderdjuren. På Universeum föder de upp en del insekter för matning, den största matkällan är vår hederliga sjungande vän Syrsan. Den här gången fick vi turen att se en nyömsad syrsa, vars pigment har fallit med skalet och den tillverkar ett nytt skydd för fulla muggar.

Till vänster ser vi en hona som har ömsat skal och är då fattig på pigment. Till höger en hona med full färg. För att avgöra skillnaden mellan en hona och en hane är det rätt enkelt, honan är oftast svart och hanen brun, men vid bakdelen på en hona kan man se en äggläggningrör. Syrsan använder äggläggningsröret till att stoppa ner i jorden så att ägget hamnar i tryggt förvar för att utvecklas. 
Syrsorna bor i lådor med gamla äggkartonger eftersom det är biologiskt tillverkat så trivs de jättebra! Våra små vänner älskar även grönsaker, morot och gurka - vill ni ha dipp till det?

Här har vi ett av djuren som matas med syrsor, en sandödla som man kan hitta i vårt svenska landskap.

Bilden är tagen precis efter att ödlan högg till sig en syrsa och svalde den hel. 
Sandödlan är vår största ödla som vi har i Sverige, hanarna blir skimrande gröna och får som finast färg vid våren. Efter sitt namn lever de gärna just vid sanden, de går att hitta vid sandstränder, främst i östra Skåne. Den nordligaste sandödlepopulationen ligger vid  Mora. Precis som många andra ödlor kan de tappa svansen vid försvar, till exempel ifall ett rovdjur biter tag i svansen så släpper dem svansarna. Det är dock inget som skadar ödlan, just detta är ett vanligt beteende, svansen växer tillbaka i gott skick!

Praktikanterna är tillbaka!

Efter två veckors semester är vi gott utvilade!
Vi insåg hur pass lång tid som vi redan spenderat på detta fantastiska företag, det har redan börjat kännas som ett andra hem och vi föll snabbt tillbaka in i vanorna efter semestern.

Under den lediga tiden finns det mycket tid till att tänka och reflektera, till exempel som hur det kändes den första dagen man anlände till Universeum. Det är alltid lika nervöst och nytt, att försöka göra ett gott intryck och att lära känna alla nya sorters människor. Huvudet var helt slut efter den första dagen då vi hade fått vår rundtur och alla människors bemötande - det var många handskakningar denna dag!
Jag insåg även hur snabbt man anpassar sig till miljön runt omkring sig, att personligheterna här är så pass engagerade till andra människor var till stor hjälp för att få oss att känna oss trygga. Underlättande för oss var även att vi först blev presenterade för just guiderna, det blev snabbt ett besök hos våra klappdjur för att vi skulle få en känsla av hur det är att jobba med dessa djur.

Vår första vän blev en majsorm vid namn Amelio. Fun fact: En majsorm är en strypare, vilket innebär att de ofta kväver sin föda till döds, även de döda möss som vi matar med försöker de att kväva - likt deras naturliga beteende.
Det är även den vanligaste klappormen privatpersoner väljer att ha hemma, en orm med ursprung från Mexico till Florida som sträcker sig upp till New jersey, medan idag går den att hitta runt om i hela världen pga dess populäritet i hemmet.

Nu idag två månad senare, kan vi säga att vi har fått en hel del vänner..

Tack!

Låt det regna!

Let it rain, let it rain, let it rain... 

Här på Universeum ser vi regn som ett plus! När dropparna faller från skyn, flockas foajén med gäster och vi påminns varje gång om hur mycket vi tycker om att praktisera här. Gästbemötandet är en av de främsta anledningarna till varför vi valde just Universeum, att få sprida leenden på läpparna är svårt att värdesätta. 

En vanlig dag så kan det bli upp till så mycket som ca 2500 gäster i huset, en hel del att ha koll på!

Idag fyller vi på tanken med kaffe och beger oss ut i huset. Till hjälp har vi en av våra egengjorda praktikantmaskotar, en ödleliknande figur gjord i potatisstärkelse i Dinoverkstan. I den så kallade Dinoverkstan på plan 2, Explora, där sker det lite byggande och kletande med dessa små avlånga puffarna. Vårt mästerverk är dock svårslaget, men en av guiderna, Caroline, har visat sig vara mycket skicklig med fingrarna och byggt en hel del. Här är ett litet småexempel på vad man kan få ihop i verkstan.

 Materialet använder man som så att kan dela, rulla och forma potatisstärkelsen som finns i olika färger, medan man använder vatten för att fukta en sida så att de klistrar fast i varandra.

Denna typen av leksak finns att köpa i shoppen.

 Tack för mig! // Jennifer

Första vågen

Josefine:
Igår märkte man verkligen att högsäsongen hade kommit igång, jag och Jennifer hade pratat med personalen om hur det är här när det brukar smälla till med gäster på Universeum; alla har svarat att - när regnet kommer, kommer gästerna.
Igår hände det! Det började det att regna och genast vällde folk in redan vid öppningstiden. Min och Jennifers uppgift var att stå värdinnor i foaljén och dela ut kartor, visade besökarna hur man kunde ta sig runt om i huset och informerade om de olika aktiviteterna som man kan se/göra när man besöker huset - guidade turer och ormvisning till exempel.

Både jag och Jennifer stod i foajén hela förmiddagen och pratade med alla besökare! Vi gav dom tips på vart dom skulle börja och sedan var även vår uppgift att se till så att alla kom med in i hissarna för att få ett bra flöde nere vid ingångarna, annars bildas det köer direkt. Vi märkte ganska fort att det tog väldigt mycket energi på oss att stå där i flera timmar, lunchen var verkligen behövlig efter ett tag.

Det bästa med att stå i foajén var verkligen att möta alla underbara besökare, de gav jättemycket energi att stå och välkomna dom, alla var glada och positiva när dom kom, men även när dom var på väg ut ur huset.

Kram Josefine

KICK OFF

Jennifer:
Förra veckan hade det anordnats en Kick-off för all personal här på Universeum. Det är en typ av motivering för att alla skall fyllas med glad energi inför en tuff sommar. Högsäsongen närmar sig och alla förbereder sig mentalt inför både mycket rörelse och en hel del gäster att ta vara på. Därför känns det viktigt att alla i personalen samarbetar så att företaget kan fungera som en kedja, där allt hänger ihop, både från teknik, djurvård, guider och gästservice. Vi hjälps alla åt för att skapa en god stämning, en så bra miljö som möjligt för både gästerna och djuren.

Under kvällen startades den hela sammankomsten med en trevlig fika på det nyöppnade Tukancaféet, det var en god smörgås med creamcheese, bladsallad och rostbiff samt kaffe eller te. Det är en chans för alla människor att socialisera sig utanför sin jobbroll under avkopplande förhållanden. Mackan var riktigt utsökt, jag rekommenderar verkligen att ta sig en fika i caféet! Efter det goda(bokstavligen!) intrycket har det skett en del fikapauser hos just det här caféet. Ännu mer spännande är att det förbereds för våra tukaner i regnskogen, så att man kan njuta av deras syn; vackra färger och unika näbbar, medan man äter.

På bilden har vi John- Mehdi , en av våra djurvårdare som vi har kommit att bli mycket god vän med!



Efter fikat gick alla ner till Universalen, där ett motivationstal hölls av en inhyrd föreläsare. Han talade mycket om gästbemötande, hur vi påverkar andra människor dagligen. Det inspirerande med talet var att han talade om vår inställning till livet, hur lätt respektive svårt det är att ändra på sin attityd, det är trots allt det som förser oss med energi. Jag kom ihåg talet extra mycket då han talade om hur vi tillåter andra människor att styra våra liv, att vi gärna vill ha bekräftelse till vad vi själva tycker, känner, eller undrar; ''Den här färgen är brun, eller hur?''. Är det inte så att vi litar på våra egna tankar eller känslor, utan måste ständigt söka en gemenskap hos andra för att känna sig accepterad?
Vi fick till exempel testa en övning om hur lätt vi tar efter andra;
Först bad han oss alla att göra en ring med fingret och höja handen, sedan skulle vi sätta fingrarna mot hakan, medan han gestikulerade och sade högt ''hakan'' - fast han satte sina fingrar mot kinden. 
Ett flertal människor brast sedan ut i skratt då de kom på sig själva för att ha satt fingrarna på kinden, trots det var högt uttalat hakan, då vi tar upp kroppsspråket starkare än vad vi säger.

Kvällen blev en riktig höjdare med gott sällskap och en avslutande kväll på Dinoterassen och det bjöds på grillmat. Jag känner ett starkt omtycke för människorna vi jobbar med dagligen och vi fick chansen till att lära känna allt fler, man är aldrig ensam på Universeum. Jag tackar gott för all god mat och gott sällskap, det var en kväll jag sent kommer att glömma!

Pedagoger på Universeum

Jennifer:
Under den första perioden som vi har praktiserat på Universeum har det varit ett stort fokus på skolklasser, det har bland annat funnits en tävling som kallas skolkampen, där elever klassvis tävlar om en övernattning på Universeum. Vi har fått hjälpa till även inom detta området med att hålla i aktiviteter och rundvandring.
Gällande skolkampen finns det utbildade pedagoger, som tidigare nämnt jobbat här under en kortare period; vi har fått följa med dem och se hur de arbetar för att främja lärandet genom upplevelsen.

Vid tävlingen skolkampen har eleverna fått gå mellan olika avdelningar där de skall utföra olika uppdrag- aktiviteter. Exempel på vad de olika stationerna kunde innehålla, var en aktivitet jag fick styra; där eleverna skulle gå på lina och samla så lite poäng som möjligt. Alla poäng läggs in i ett system där Universeum kan hålla koll på poängställningarna så att det hålls rättvist.
Josefine hade en station där barnen skulle få känna på kackerlackor, vi har fått lite information så att vi lite lätt kunde flika in lite fakta om djuren.

Detta är en väsande kackerlacka, en ganska trevlig krabat som är ganska lugn av sig. Namnet beskriver kackerlackan väldigt bra, då den faktiskt rent bokstavligen väser när den känner sig hotad. Den är lätt att känna igen med sina två ''knölar'' ovanför huvudet.Fun fact; Kackerlackan är en av de djurarter som levt sedan dinosaurieåldern. Det går ett rykte som säger att den kan överleva radiostrålning, vi kan dock inte bekräfta detta som en ren fakta, men visst vore det coolt om det var sant?

I stationen skulle man sedan då stoppa in handen i en låda fylld med låtsasdjur(vilket inte framgick att de var av plast), så att det kunde kännas lite obehagligt och utmanande, sedan skulle djuren i lådan räknas. Varje station hade ett typ av syfte, denna station hade titeln: Noggrannhet.

Det har varit väldigt roligt att få jobba med barn på det sättet, att få se ett engagemang och driva igång en tankebana hos de yngre. Några av pedagogerna jobbar vanligtvis som lärare och är vana vid att hantera barn, därför kunde vi bevaka och ta till oss allt som var viktigt för att ge alla en så bra upplevelse som möjligt.

Därför kändes det vemodigt att säga farväl de till som vi fått komma och samarbeta med under den tid som varit, att ta till sig små tips om hur man kan jobba med barn har gett mig en hel del.
Den typen av pedagogik som ses på det här företaget har gjort att man även som äldre känner sig trygg och välkommen, vi kommer att sakna pedagogerna.
Bild nedan: En sista hälsning som pedagogerna satt upp i personalhissen, så att man varje dag kan få sig ett leende på läpparna och känna en gnutta motivation.

Fredagsfika

Josefine:
Här på Universeum är fredagsfikan en tradition , där kan det vara allt ifrån frukt till tårtor. Just denna fredag slog man på stort, flera av våra kollegor som har varit årspedagoger här på Universeum ska sluta här, då deras årsanställning har tagit slut.
Men det fanns även andra skäl till firandet som t.ex. giftemål och en av våra pedagoger hade fått tillökning i familjen.
Ögonen fuktades när talen hölls och det var en väldigt god stämmning.
Cheferna tackade av alla med alkoholfri champange, tårta, brownies och jordgubbar, man kan säga att det uppskattades efter att ha haft två dinoquiz för barn på förmiddagen.


Dinoquiz är en frågesport om dinosurier för barn som är emellan åldrarna 3-10år, där ställer vi olika frågor om dinosaurier och vi har 3 svarsalternativ där barnen får välja mellan, med hjälp av rekvisitan underlättar vi för barnen att förstå.

Hjärt- och lungräddning samt första hjälpen

Jennifer skriver;

Idag har vi fått en grundutbildning i mindre grupp, en utbildning i hjärt- och lungräddning samt första hjälpen. 

Skrämmande nyttigt, men det är en kunskap man behöver, fast som man kan hoppas på att man inte kommer att behöva använda. Vår handledare hette Patrik och han var mycket pedagogisk i sitt utlärande, det som för mig kändes riktigt skrämmande, tog jag mig igenom tack vare hans lugn och att han lärde ut stegvis. Passet började med lite grundlig information och sedan satte han igång med en övning direkt, det kändes mycket strategiskt gjort eftersom man inte hann reagera utan aktiverades direkt så att man inte hann tveka. Jag personligen har alltid känt en viss skräck till olyckor och att hantera dem, bara ett pass som detta gav mig en enorm styrka bara av att känna att - nu kan jag också.

Vi fick börja att utöva HRL på uppblåsbara dockor och det framgick hur viktigt det var att använda rätt teknik, men med att få anvisningar som i en slags punktlista så var det enkelt att se vad som är viktigast att tänka på. 

  ''-Det viktigaste är att förbereda sig mentalt på att det är du som skall ingripa, du har kunskapen och vänta inte på att någon annan skall ta över åt dig, har man mentalt gett upp innan man ens utsätts för situationen så kommer man få härdsmälta när du väl sätts på prov.'' 

Tack Universeum för en riktigt viktig erfarenhet!

                                    Josefine skriver;

Jag tyckte att denna utbildning var väldigt allmänbildande och intressant, det är viktigt att vi i samhället lär oss hjärt- och lungräddning för att kunna känna att man kan hjälpa till om olyckan är framme. Detta kan rädda många liv.
Vi var 10 personer i gruppen, några av oss hade redan gått en hjärt- och lungräddningskurs, jag var en av dom, det var för två år sedan och jag märkte under kursens gång att jag hade glömt av mycket om det. Det var mycket nytt som jag personligen lärde mig bland annat vilka steg man skulle gå till väga, t.ex. om man har hjärtstopp ska man börja med att göra HLR och sedan larma, jag trodde att man skulle göra tvärtom.

Jag tycker att det känns väldigt bra att ha vetskap om hur man gör HLR. Det kommer säkert att hända att man kommer kunna behöva göra det någon gång i framtiden. Om det är släktingar, vänner eller främlingar.
Efter att ha gått denna utbildning tycker jag att alla som har chansen att gå en hjärt- och lungräddningskurs ska göra det.

Första dagarna

Jennifer:

De första dagarna på Universeum har varit fantastiskt, vi har fått mycket fria händer för att lära känna företaget, den första veckan fick vi träffa en hel del nya sköna människor och vi blev visade runt på alla avdelningar, både publika och icke publika.

Det tog inte lång tid för att förstå att hela företaget hänger samman, både mellan de som jobbar med det tekniska, så som administration, men även mellan guider och djurvårdare. Företaget med dess personal har gett mig en känsla av en familj, alla ser efter varandra, här är man välkommen!

 

Första dagen fick vi en rundvandring av en guide som heter Johan, han visade oss runt och svarade vänligt på alla våra tänkbara frågor; vad är ens uppgifter som guide? - Den avdelning som vi hjälper till mest inom. Svaret blev:

-Vårt främsta fokus är på gästerna; att finnas till hands och för att ge gästerna en bra upplevelse så att de känner sig lockade att komma tillbaka, men även för att informera om hur vi kan ta del av våra djur på bästa sätt så att även de mår bra. 

Guiderna håller även dagliga aktiviteter för gästerna som man kan delta i, vi har bland annat Regnskogssafari, Hajspaning, Dinosaruiesafarie och mycket mer! Dinosaruiequiz är en frågelek som hålls, ett för vuxna och ett för barn, då kallat Dinoquiz. Med guidade turer kan guiderna ta er runt i de olika avdelningarna och ni kan få reda på massor av spännande information, jag håller fortfarande på att lära mig nya saker dagligen! 

En annan viktig arbetsuppgift för guiderna är att mata de fåglar som bor på avdelningen Vattnets väg, ett svenskt klimat, där två skäggdoppings simmar runt dagligen och kikar på förbigående gäster. Dessa matas ofta, näst intill varje timme dagtid, med en fisk som kallas smelt. Har man tur när man besöker vattnets väg kan man faktiskt se en av guiderna stå och mata Glufse eller Gert.

Här har vi en annan guide; John som matar Glufse och även en närme bild på Glufse.

Josefine Eklund

Jag heter Josefine och är 20år jag går en utbildning i Lidköping som heter "Kulturturism och marknadsföring"
så för tillfället bor jag i Lidköping med mina dammråttor.
Jag kommer ursprungligen från Alingsås där jag har bott på ett och samma ställe hela mitt liv framtill jag flyttade till Lidköping. Jag har fyra storasystrar där tre av dom är mycket äldre än vad jag är, jag är därefter moster till 9 stycken och ett till som är på väg, har även en liten hund som är en Jack Russell, han heter Douglas och är 8 år.

Innan jag började på utbildningen gick jag gymnasieutbildningen frisör på Burgården i Göteborg, jag upptäckte efter ett tag att det inte riktigt var för mig, men den utbildningen var en jättebra erfarenhet för mig eftersom det fick upp mitt intresse för att jobba med människor och inom servicebranschen.
Efter att jag hade tagit studenten 2012 bestämde jag mig att söka till utbildningen "Kulturturism och marknadsföring" kurserna lockade mig väldigt mycket, det var kurser i marknadsföring, personlig försäljning och presentationsteknik som intresserade mig mest och att man hade två LIA perioder under utbildningens gång. Dessutom är turism en växande bransch runt om i världen.
Under utbildningens andra år kommer vi att plugga utomlands i Kuala Lumpur, Malaysia. Där kommer vi att vara i 3 månader och få uppleva den asiatiska kulturen och självklart hur lära oss hur dom ser på turismen i landet och även Asien.

Kram Josefine

Jennifer Olsson

Hej! Jag heter Jennifer Olsson och är 20 år, bor tillsammans med min katt i Skara. Ursprungligen kommer jag från Göteborg, där jag sedan tidigare har tagit studenten efter tre långa gymnasieår med inriktning teater på Angereds gymnasium. Studenten skedde på Schillerska gymnasium, då linjen förflyttades sista året in till stan.

Jag som person är en kreativ människa som gillar att ägna min fritid till att mest umgås med vänner, skriva och skissa, dvs när jag inte ligger och latar mig framför tv:n med katten Lucy i famnen. 

Utbildningen Kulturturism och marknadsföring var en utbildning som talade till mig då jag är intresserad av servicebranschen och att jobba med människor. Jag lockades främst av LIA-perioderna (lärande inom arbetslivet) eftersom jag ansåg att jag ville lära mig om arbetslivet genom den praktiska vägen. Det viktigaste för mig var nöjesbranschen, eftersom det ger mig ett adrenalin att sprida glädje, så varför inte genom turism? 

Upplevelsebranschen är den främsta av dem alla för mig; att stimulera alla sinnen för att ta del av varandra som människor och skapa gemenskap. 

Att praktisera på Universeum talar till mig som alltid haft ett stort intresse för djur, här kan jag möta både djur och människor samtidigt så jag stormtrivs fullt ut. Jag får ständigt reda på nya fakta varje dag, det finns alltid någon med svar på mina frågor. Sedan jag var mindre har jag alltid varit en så kallad insektstjej, jag hade en så kallad '' insektsfarm'' i min trädgård , som i själva verket bestod av ett gäng gråsuggor som bodde under yttermattan i källartrappan. 

Under gymnasieåren hade jag även 4 australiska humrar i ett akvarium på mitt rum, det är ett djur som både fascinerar mig och ger mig ro. Humrarna var insjöhumrar och bodde med en mal- Malen Malin. Mina humrar är det som talar till mitt inre barn, men även som hummermamma tog jag väl hand om mina djur. Dessvärre tog de mindre vara på varandra, de hade en tendens att äta upp sina sambos, till sist var det endast två st humrar kvar; en hane Homeros och en hona Rebecka. De fick även två nya fiskkompisar som även dessa, de åt upp. Rebecka fick ett gäng med ungar ca 100 st ägg, som hon och sin partner åt upp, för att Rebecka sedan även skulle få äta upp Homeros. De fick otroligt vackra färger ju äldre de blev, på bilden nedan är den fortfarande utan färger.

När jag flyttade till Skara för min nya utbildnings skull, då hade jag även tanken på att skaffa ett större akvarium. Sagt och gjort. Dessvärre hade jag mindre kunskaper kring fiskar och min sista hummervän Rebecka avled, hon blev stressad av de nya fiskarna och jag hann inte åtgärda problemet tillräckligt snabbt.

Idag är Rebecka hyllad av mig trots allt, i form av en tatuering på höger smalben.

På Bild; Rebecka.