En vanlig dag för akvaristen Marcus

På Universeum finner det sig flera arbetsområden även för djurvårdarna, det skiljer två områden; ovan vatten och under! De som jobbar bakom Universeums dörrar har oftast blå tröjor på sig med loggan Universeum, har man riktigt tur kan man se när de är ute i utställningarna och sköter om djuren.
Vid flera tillfällen händer det även att man kan få se när akvaristerna dyker i våra akvarium, en syn man sent glömmer!



Denna dagen fick vi följa med vår akvarist Marcus, då han hade en hel del arbete för dagen.



Vi började vårt äventyr på vattnets väg denna dagen.Vid bilden till vänster matar Marcus över en meter lång mal.


Den har inte så bra syn så att det krävdes att
försöka få fram smakämnen ur bläckfisken för att malen skall känna: Nu är det matdags!
Likt ekosystemet i vattnet, matas djuren med andra djur som lever i vatten; bläckfisk, musslor och artemia är det som står på menyn.

Artemia är ett mindre kräftdjur som vi odlar på Universeum, det ser nästan ut som damm i vattnet när de flyter runt. 

På vattnets väg har vi ett akvarium med våra glada laxfiskar, de simmar under en av våra skäggdoppings som heter Gert. På bilden ovan och under kan vi se vår glada laxfisk Rödingen som är glatt exalterad över maten och hoppar gärna upp till ytan när de äter. Här lever även Laxöringen tillsammans med rödingen.

Det går enkelt att se vilken fiskart som är just en laxfisk eftersom de har en tredje fena på ryggen.

På väg till nästa matning mötte vi även på John- Mehdi.. igen!

Därefter begav vi oss till Rockatanken och matade vår vackra hona Komulerockan.

Men även bläckfisken fick sig några musslor och klättrade upp på kanten när han kände igen sin vän Marcus -  på återseende!
En liten rolig insiderfakta är att Marcus har även börjat träna vår bläckfisk genom matningen; tidigare har denna krabaten fått sin mat via handmatning eller med hjälp av en tång som sänks ner i vattnet. Den filuriga delen i matningen är nu att eftersom vår akvarist vet om hur smart en bläckfisk är, så har han valt att utmana den. Till en början har Marcus börjat mata bläckfisken med musslor i en liten plastburk som han lägger på botten, första försöket var hyffsat lyckat då bläckfisken långsamt närmade sig burken till sist och tog maten. Vid senare tillfälle förstod vår lille vän direkt att det var i burken som maten skulle finnas. Med medvetandet om att bläckfiskar oftast härmar varandra för att utvecklas på havsbotten, så var Marcus osäker på om bläckfisken skulle förstå ifall han endast använder händerna för att visa hur han skall nå maten. Målet är att vi även skall kunna sätta lock på burken som bläckfisken själv skall öppna genom att ha bevakat Marcus anvisningar. . . Vi önskar honom lycka till!

Men vem är då Marcus?

En ung man i sina bästa dagar på 23 år. Han bor Göteborg i en stadsdel som kallas Björkekärr tillsammans med sin sambo Nicke. Marcus gick en utbildning i Halmstad som heter naturvård och artmångfald, det gynnande hans intresse för djur då han fick en djupare förståelse.

Varför han valde att söka jobb på Universeum?
''Jag har velat jobba här sedan jag var såhär lång, gestikulerar med handen ca en meter över golvet,
jag har besökt Universeum med min pappa sedan jag var ungefär 12år, det var väl då jag var här för första gången. Det jag har haft tur med är att jag har ägt akvarium sedan jag var ungefär 11 år, jag har provat många olika typer av fiskarter, i och med att jag har förkunskaperna så har det hjälp mig att få jobb på aqua här på Universeum. Jag har verkligen haft riktig j***a tur, sedan att jag även hörde av mig på rätt sätt.
Det som är så roligt är att jag kan säga att jag har verkligen fått mitt drömjobb, det är det här jag vill göra!"

Hur är Universeum som arbetsplats?
"Jag tycker att det är helt fantastiskt att jobba här, man har mycket frihet och göra det som man tycker är prio ett. Första dagen när jag kom hit blev jag mottagen med öppna armar, alla var hur trevliga som helst och det kändes som det var en enda stor familj här"

Vad har du för utbildning?
"Jag gick på en biolog utbildning i Halmstad, det var en jätte mysig stad att studera i. Det finns tre olika biolog inriktningar, det finns blå biologi, det är inriktad på vattnet/havet, vit biologi det är mer labb, grön är mer inriktad på det på land och man är ute mer på fältet. Jag är grön biolog och den heter Naturvård & artmångfald "

Vilken utställning/guidad tur är din favorit på Universeum?
"Åh det är så olika, alla avdelningar har sin charm..får nog säga att regnskogen är den bästa. Jag älskar verkligen tukanerna, dom är helt fantastiska, speciellt "tuka tukanen" George. Jag har inte haft någon möjlighet att gå runt och kolla på några guidade turer, så jag måste faktiskt säga att min guidade tur är den bästa när jag står och pratar om rockorna. Ju mer jag prata om rockorna desto mer lär jag mig om dom, jag vill kunna ha svar på alla frågor gästerna ställer till mig."

Vilket är ditt favorit djur här på Universeum?
" Då måste jag säga bläckfisken, han har blivit min lilla bäbis. Jag har lärt den att skruva av locket lite halvt, men jag ska försöka göra så den kan skruva av det helt."

Vilket djur tycker du att gästerna inte får missa?
"För att få en riktigt härlig upplevelse tycker jag att man måste se hajarna, aporna, muränan, sengångaren och flygpungs ekorrarna."

Vad har du för bästa jobbminne här på Universeum
"Det är när jag och fågel experten Josh var i Tyskland och kollade på fåglar, även när jag fick dyka i insjön uppe i Vattnets väg."

Vårt nästa stora (bokstavligen) mål var hajmatningen.

Här var det extra spännande att få se hur det ser ut ovanför vattentanken, hur de matas med så kallade ''fiskpinnar''. Där sätts makrillen fast och sänks ner i vattnet, men viktigt att tänka på när man matar hajen är även att våra akvarister försöker locka fram instinkten hos hajarna och rör därför pinnarna runt längs ytan.

 Sågfisken Sågkrates; hon slår ihjäl sitt byte med tänderna på sin långa nos. 

 Här kan man se både sandtigerhajen Herman och sågfisken Sågkrates - många kan tro att hajen är störst, men Sågkrates är faktiskt 329 cm lång, alltså ynka 29 cm längre än Herman.

Framför oss ser vi även Marcus som deltar i hajmatningen, till höger har vi även en skymt av akvaristen Erik.

 Om ni ser våra dykare när de rengör fönstren inifrån, passa på att vinka, de ser oss lika bra som vi ser dem!

Följ med bakom kulisserna för matning av Universeums djur!

Vid början av dagen har vi en timme innan butiken öppnar, för lite egen tid att hitta material för bloggen.
Vi fick då möjligheten att följa med vår djurvårdare John- Mehdi bakom de publika avdelningarna för att hälsa på djuren och även se foderdjuren. På Universeum föder de upp en del insekter för matning, den största matkällan är vår hederliga sjungande vän Syrsan. Den här gången fick vi turen att se en nyömsad syrsa, vars pigment har fallit med skalet och den tillverkar ett nytt skydd för fulla muggar.

Till vänster ser vi en hona som har ömsat skal och är då fattig på pigment. Till höger en hona med full färg. För att avgöra skillnaden mellan en hona och en hane är det rätt enkelt, honan är oftast svart och hanen brun, men vid bakdelen på en hona kan man se en äggläggningrör. Syrsan använder äggläggningsröret till att stoppa ner i jorden så att ägget hamnar i tryggt förvar för att utvecklas. 
Syrsorna bor i lådor med gamla äggkartonger eftersom det är biologiskt tillverkat så trivs de jättebra! Våra små vänner älskar även grönsaker, morot och gurka - vill ni ha dipp till det?

Här har vi ett av djuren som matas med syrsor, en sandödla som man kan hitta i vårt svenska landskap.

Bilden är tagen precis efter att ödlan högg till sig en syrsa och svalde den hel. 
Sandödlan är vår största ödla som vi har i Sverige, hanarna blir skimrande gröna och får som finast färg vid våren. Efter sitt namn lever de gärna just vid sanden, de går att hitta vid sandstränder, främst i östra Skåne. Den nordligaste sandödlepopulationen ligger vid  Mora. Precis som många andra ödlor kan de tappa svansen vid försvar, till exempel ifall ett rovdjur biter tag i svansen så släpper dem svansarna. Det är dock inget som skadar ödlan, just detta är ett vanligt beteende, svansen växer tillbaka i gott skick!

Praktikanterna är tillbaka!

Efter två veckors semester är vi gott utvilade!
Vi insåg hur pass lång tid som vi redan spenderat på detta fantastiska företag, det har redan börjat kännas som ett andra hem och vi föll snabbt tillbaka in i vanorna efter semestern.

Under den lediga tiden finns det mycket tid till att tänka och reflektera, till exempel som hur det kändes den första dagen man anlände till Universeum. Det är alltid lika nervöst och nytt, att försöka göra ett gott intryck och att lära känna alla nya sorters människor. Huvudet var helt slut efter den första dagen då vi hade fått vår rundtur och alla människors bemötande - det var många handskakningar denna dag!
Jag insåg även hur snabbt man anpassar sig till miljön runt omkring sig, att personligheterna här är så pass engagerade till andra människor var till stor hjälp för att få oss att känna oss trygga. Underlättande för oss var även att vi först blev presenterade för just guiderna, det blev snabbt ett besök hos våra klappdjur för att vi skulle få en känsla av hur det är att jobba med dessa djur.

Vår första vän blev en majsorm vid namn Amelio. Fun fact: En majsorm är en strypare, vilket innebär att de ofta kväver sin föda till döds, även de döda möss som vi matar med försöker de att kväva - likt deras naturliga beteende.
Det är även den vanligaste klappormen privatpersoner väljer att ha hemma, en orm med ursprung från Mexico till Florida som sträcker sig upp till New jersey, medan idag går den att hitta runt om i hela världen pga dess populäritet i hemmet.

Nu idag två månad senare, kan vi säga att vi har fått en hel del vänner..

Tack!

Låt det regna!

Let it rain, let it rain, let it rain... 

Här på Universeum ser vi regn som ett plus! När dropparna faller från skyn, flockas foajén med gäster och vi påminns varje gång om hur mycket vi tycker om att praktisera här. Gästbemötandet är en av de främsta anledningarna till varför vi valde just Universeum, att få sprida leenden på läpparna är svårt att värdesätta. 

En vanlig dag så kan det bli upp till så mycket som ca 2500 gäster i huset, en hel del att ha koll på!

Idag fyller vi på tanken med kaffe och beger oss ut i huset. Till hjälp har vi en av våra egengjorda praktikantmaskotar, en ödleliknande figur gjord i potatisstärkelse i Dinoverkstan. I den så kallade Dinoverkstan på plan 2, Explora, där sker det lite byggande och kletande med dessa små avlånga puffarna. Vårt mästerverk är dock svårslaget, men en av guiderna, Caroline, har visat sig vara mycket skicklig med fingrarna och byggt en hel del. Här är ett litet småexempel på vad man kan få ihop i verkstan.

 Materialet använder man som så att kan dela, rulla och forma potatisstärkelsen som finns i olika färger, medan man använder vatten för att fukta en sida så att de klistrar fast i varandra.

Denna typen av leksak finns att köpa i shoppen.

 Tack för mig! // Jennifer